Debattartikel i Dagens Samhälle: ”Ett tunnelseende med dödlig konsekvens”

Assistans: En MS-sjuk kvinna dog på en offentlig toalett till följd av en snäv tolkning av hennes faktiska assistansbehov. Den tragiska olyckan möjliggjordes av att såväl politiker som berörda myndigheter valt att låta tunnelseende och okunskap styra i stället för att lyssna på sakkunniga inom LSS, vilket gör att lagens grundläggande intentioner inte följs. Vem tar ansvar för det? Skriver Cecilia Ekholm, sakkunnig i frågor rörande personlig assistans KFS, medgrundare till Särnmark Assistans AB.

Under 35 års tid har jag på olika sätt engagerat mig i rätten för personer med funktionsnedsättning att kunna leva som andra. För mig är det tydligt att allmänhet och riksdag omöjligt kan få en adekvat bild av den situation som råder då Social- och Finansdepartementet biträdda av Försäkringskassan värnar ett medvetet skapat informationsmonopol om LSS-frågor. I praktiken medför det förödande konsekvenser.

I samband med nämnda tragedi, uttalar sig socialminister Åsa Regnér i Aftonbladet den 10 oktober och säger att man med skärpningarna gällande tolkningen av grundläggande behov har syftat till att komma åt fusk och inte alls personer med stora assistansbehov. Det visar på det tunnelseende och djupa okunskap som får styra i de här frågorna.

Politiker, myndigheter och rättsväsendet har med tiden alltmer värjt sig för att lyssna och föra en ärlig dialog med sakkunniga inom LSS. Nyligen avsatte Försäkringskassan sitt assistansråd. Rådet – där jag ingick - bestod av representanter från såväl funktionshinder- och brukarorganisationer som från assistansanordnarsidan. Gemensamt för alla var lång erfarenhet och djupa kunskaper gällande personlig assistans.

Motviljan till samverkan med tycks grunda sig på en föreställning att det egna perspektivet är det enda tillförlitliga i frågor rörande personlig assistans och andra LSS-frågor. Det spelar ingen roll vad initierade personer, forskare, statistik och själva lagen säger. Vill man inte lyssna och ifrågasätta de egna perspektiven leder inga råd i världen till utveckling.

Inte sedan Bengt Lindqvist (S) och Bengt Westerberg (L) har vi haft en socialminister med ett genuint starkt engagemang för funktionshinderfrågor. Konsekvensen av det är ett katastrofalt försummat arbete med den normförändring och maktförskjutning som LSS ytterst syftar till.

Genom att framställa till exempel rätten till personlig assistans som sprungen ur någon slags välgörenhet, från samhällets sida, som ständigt ska villkoras enligt finansdepartementens prioriteringar, och inte en lagstadgad rättighet, motverkas processen att ändra normen.

Normer är avgörande. Gällande personlig assistans kan det trummas ut en obeveklig ambition att till varje pris rent bokstavligt få kontroll över varenda krona. Inom vilket annat område i samhället har vi det? För att nämna ett exempel, 25 miljarder kronor betalas årligen ut i barnbidrag, utan någon koll alls.

Det enda jag kan se som konkret skulle kunna vända situationen är att allmänheten ser igenom det som händer nu och kräver att riksdagen gör något åt de krafter som nu söndrar och härskar gällande LSS. Med kunskap och erfarenhet kan alla, som känner sig kallade, bidra till en alternativ helhetsbild genom samling och samverkan.

Cecilia Ekholm, sakkunnig i frågor rörande personlig assistans KFS, medgrundare till Särnmark Assistans AB.