Idag fanns en stor annons från Svenskt Näringsliv i många morgontidningar om att "Fack som har stor makt måste ta stort ansvar". I DI fanns också en debattartikel av Christer Ågren med rubriken "Fackets stora konfliktmakt måste balanseras med ansvar".

Varför kommentera en annonserad partsinlaga? Annonsen är för mig ett nytt inslag i förhandlings-Sverige. Fackföreningar brukar annonsera inför avtalsförhandlingar, men arbetsgivarsidan har hittills varit mer tystlåtna. Från 2010 har i och för sig bloggandet flyttat in i de tidigare slutna förhandlingsrummen, där parterna, oavsett sida berättar vitt och brett om detaljer och känslor i och om förhandlingarna.

Annonsen i dagstidningarna har dock en tydlig adress till allmänhet och politiker, till anställda och företagare. Med information om bakgrund, industriavtalets tillkomst, stridsåtgärderas ekonomiska betydelse för företag och anställda, och de stridandes lönenivå. Uppropet säger att med den makt lagstiftaren ger fack som Pappers och Elektrikerna, så måste den som fått makten också ta sitt ansvar.

Varför annonser just nu? Några uppenbara skäl är den globala lågkonjunkturen, att nästan alla avtal löper ut samtidigt och att många parter verkligen har hanterat förhandlingarna med smidighet, realism och ansvar. Det måste finnas fackliga organisationer som tycker att Pappers och Elektrikerna kör ett märkligt "race". Pappersindustrin måste ju inte heller finnas kvar i Sverige, utan är utflyttningsbar, en realitet som man inte ens skulle behöva nämna. Konflilkten ger också Svenskt Näringsliv ett ypperligt tillfälle att under valåret tala om för politikerna att arbetsrätten borde reformeras för Sveriges skull, eftersom den lagstiftade makten saknar  en motsvarande ansvarssida. Det är alltför lätt att ta till stridsvapnen.Tydlig Information förändrar och jag tycker det är bra att Svenskt Näringsliv ger industrins bild av konflikten.

Vår egen sida, den offentliga hemmamarknadens, med väsentligt starkare muskler än konkurrensutsatta branscher - är vi lika tydliga? Frågan tål att ställas.

Mycket hände under förra veckan.

1. Förutom att årsredovisning, budget, avgift med mera antogs vid KFS styrelsemöte, så diskuterades också fusionsprocessen. Min bedömning är att oron och misstänksamheten finns kvar, men att fler ändock överväger en fusion som ett alternativ för KFS. Men återigen under förutsättning att det blir en "bra fusion". Kan det verkligen vara så att SKL vill KFS illa? Nej, det tror inte jag även om det är helt klart att SKLs fokus är kommun- och landstingsledningar medan KFS arbetar med och för bolagsledningar på branschnivå. Men eftersom den planerade fusionerade organisationen som bär arbetsnamnet DNF, Det Nya Förbundet, ska arbeta på företagsnivå med personlig service, branschavtal och branschanpassningar, så kan vi förhoppningsvis fortsätta att ha minst lika nöjda medlemmar och kanske också utveckla branschernas råd och nätverk.
2. Första avtalet ut på arbetsmarknaden blev de helt otippade tjänstemannaförbunden inom industrin. Ett 18-månadersavtal med totala löneökningar på 2,6 % med höjningar motsvarande 0,7 % fr  o m den 1 juni 2010 och 1,4 % fr o m den 1 juni 2011. Det fanns också årliga avsättningar till individuella kompetenskonton motsvarande 0,2 %. Det är första gången sedan industriavtalet träffades som tjänstemännen tagit ledningen i avtalsförhandlingarna. Vad händer nu? Ja, tjänstemännens avtal är säkert inte uppskattat av LO-förbunden och handeln har redan varslat om stridsåtgärder. Påsken är en alltför viktig mathelg för att inte utnyttja som påtryckningsmedel. Man vill säkert inte heller ha 18-månadersavtal eftersom man då kommer att missa påsken vid nästa förhandlingstillfälle. Vi kan nu bara hoppas att alla parter tar ansvar för en extremt skakig ekonomisk period med högre arbetslöshet i Sverige. Vi vill ju alla att Sverige ska behålla sin position på den internationella marknaden och kanske också förbättra den.

Under förra veckan var det branschrådsmöte inom Turism och Fritid.

Jag tolkade mötet som att det fanns en försiktig optimism om en fusion av KFS och Pacta, men också en stor oro för branschavtalets framtid. Det är lätt att se att en bransch som turism och fritid har en stor del av sin arbetstid förlagd till tider när vi andra är lediga. Och därför går det inte att ha samma syn på arbetstider och ob-ersättningar som för för de som arbetar dagtid och vardagar. Företagen konkurrerar med hotell- och restaurangbranschen som har helt andra kollektivavtal. Man skulle kunna kalla det "snedvriden konkurrens" som är ett annat aktuellt ämne. Inför årets avtalsrörelse enade sig alla branschrådsordföranden om att stödja turism och fritid i behovet nya ob-regler. Min egen uppfattning är att många företag i den här branschen verkligen behöver samma arbetstids- och ob-regler som sina konkurrenter. Återigen har vi pratat med facket, Kommunal, om detta och förhoppningsvis kan vi blåsa liv i en gemensam arbetsgrupp och fösa frågan framåt.

Liseberg har ett lokalt avtal i Göteborg som ger Liseberg väl anpassade regler för sin verksamhet. Flera av oss ska den här veckan delta i ett möte där om just branschens avtal. Min förhoppning är att fler lokala fackliga företrädare förstår betydelsen av sin turistverksamhet och agerar som det lokala kommunala facket i Göteborg och säkerställer att verksamheterna kan hållas öppna och blomstra till nytta för både kommunen och näringslivet.