Har just haft så kallat utvecklingssamtal med Inger Eriksson på KFS. Hennes historia är så intressant och ökar förståelsen för energibranschens känsla för KFS. Den lyder som följer.

Inger började arbeta på Katrineholms Energi, KEAB, 1969. Då fanns där 19 anställda och man tillämpade det kommunala avtalet fullt ut. På den tiden fick KEAB inte ringa direkt till Kommunförbundet och ställa frågor om avtal och arbetsrätt. KEAB skulle istället prata med Kommunens personalkontor som i sin tur ringde  till  Kommunförbundet. Kommunförbundet var till för kommunledningarna och Katrineholms kommun ville hålla samman kommunens interna verksamheter och personalfrågorna. Man ville heller inte att KEAB skulle dra iväg och agera utifrån den egna branschens förutsättningar. De första tecknen på energibranschens egenart började framträda.

Under de kommande åren utvecklades energibranschen i snabb takt. Från små förvaltningar och lokala elnätsföreningar med en till två elmontörer anställda, till färre men större energibolag. Det gick en våg av fusioner och uppköp. Fjärrvärmenäten utvecklades också i snabb takt och förändrade de små kommunala förvaltningarna till energibolag med ansvar långt utanför kommunens gränser. Energihanteringen började närma sig en globalisering från att ha varit en ytterst lokal företeelse. Kommunen ville som ägare ändock ha kontroll över sitt energibolag och kollektivavtalen. Men med den utveckling som branschen genomgick förändrades spelreglerna. Idag ägs och drivs KEAB av Tekniska Verken i Linköping.

1988 var VDn för KEAB en av initiativtagarna till bildandet av KFS. Inger Eriksson lånades ut till KFS för att hjälpa till i rådgivningen. KEABs ekonomichef stöttade också KFS inledningsvis. Förhandlare hyrdes in från Kommunförbundet. Det första branschavtalet tecknades 1992. De kommunägda energibolagens utveckling sker och skedde jämsides med utvecklingen i Vattenfall, Fortum och Eon. De kommunägda bolagen blir multi-kommunala och de statliga bolagen internationella. Samarbete och konkurrens sker mellan energibolag både i och utanför Sverige, oich inte med övriga kommunala områden som skola, vård och omsorg.

Energibolagen är oroliga för att tanken med en fusion av KFS och Pacta skulle vara att ge SKL och kommunledningarna en ökad makt över kollektivavtalen, driften och den framtida utvecklingen av energibolagen. Detta i syfte att samordna kommunens styrning och ledning. Det finns en misstanke att hänsyn då inte kommer att tas energibolagens verksamhetsförutsättningar.

Min reflektion – som ägare har kommunerna redan idag alla möjligheter att ta greppet om sina kommunägda energibolag. Om så inte sker, kan det bero på att bolagens verksamheter är alltmer specialiserade och/eller att verksamheten inte längre är strikt lokal utan pågår även utanför kommunens gränser. En fusion som går ut på att behålla flera branschavtal, branschråd och ett eget kansli som ska ge direkt service till bolagen ändrar i sig inte ägarnas styrning och ledning av sina verksamheter. Ägarstyrning av verksamheten är en HELT annan fråga och som ska hanteras av bolagens ägarkrets.